Jag är din sommarkatt i vintern. Spinner i ditt knä när du klappar mig, stryker mig nära dig på dagen och klöser dig på natten. Du smeker min rygg i förbifarten och jag sträcker på mig njutningsfullt. Men, håll mig inte för länge för då fräser jag åt dig. Kom inte nära. Jag kommer närmare när jag väntar på att bli utslängd. Tills dess spinner jag vidare, vässar klorna i din soffa och markerar mitt revir.

 

Jag är din guldfisk att äga och betrakta. Du har den fullständiga makten över mitt liv. Du ser på mig, ser mig som vacker men kallar mig dum. Jag bara simmar runt, runt, runt i jakten på minnen men jag kommer dig aldrig nära förrän du håller mig i handen och spolar mig.

 

Jag är din efterrätt på buffetbordet. Du är egentligen mätt men vill ändå ha mera. Jag dallrar av förväntan när du kommer mig nära. Du slevar mig till dig på ett sånt burdust sätt, ett sätt som inte alls passar min lena och mjuka karaktär. Men du vill ha mig och du tar mig, fastän du vet att du snart mår illa. Sen skyller du allt på mig: ”jag borde inte, det var inte värt det”.