Alldeles för sent en vardagsnatt sitter jag bak på din cykel och håller hårt om din midja. Huden på mina fortfarande bleka armar knottrar sig, inte av kylan men av känslan. Du cyklar farligt nära trottoarkanter och när arga taxichaufförer försöker uppmärksamma dig om det slänger du bara bak huvudet och skrattar så där som bara du kan. Hjärtligt och hånande på samma gång. Egentligen önskar jag att jag ville kliva av. Jag hatar allt som går för fort, både nöjesfält och relationer. Men du plockat upp mig nu när du har lust. Vi möts i hörnet av Seven Eleven, trots att jag egentligen bara skulle ha suttit i en park med mina vänner. Istället sitter jag bak på din cykel och hör ditt skratt eka mellan husen.