Jag är din sommarkatt i vintern. Spinner i ditt knä när du klappar mig, stryker mig nära dig på dagen och klöser dig på natten. Du smeker min rygg i förbifarten och jag sträcker på mig njutningsfullt. Men, håll mig inte för länge för då fräser jag åt dig. Kom inte nära. Jag kommer närmare när jag väntar på att bli utslängd. Tills dess spinner jag vidare, vässar klorna i din soffa och markerar mitt revir.

 

Jag är din guldfisk att äga och betrakta. Du har den fullständiga makten över mitt liv. Du ser på mig, ser mig som vacker men kallar mig dum. Jag bara simmar runt, runt, runt i jakten på minnen men jag kommer dig aldrig nära förrän du håller mig i handen och spolar mig.

 

Jag är din efterrätt på buffetbordet. Du är egentligen mätt men vill ändå ha mera. Jag dallrar av förväntan när du kommer mig nära. Du slevar mig till dig på ett sånt burdust sätt, ett sätt som inte alls passar min lena och mjuka karaktär. Men du vill ha mig och du tar mig, fastän du vet att du snart mår illa. Sen skyller du allt på mig: ”jag borde inte, det var inte värt det”.

Hallå hej, här var det tomt.

 

Det är inte så att jag inte har skrivit. Det har jag gjort. I mängder. Noveller och barnböcker och radiomanus och allt sånt. Det har bara inte kommit sig att jag publicerat något. Jag skriver inte nog många texter som jag anser vara färdiga för publicering och ser inte detta som en dagbokskanal för vardagliga betraktelser om bodypump-pinor och svenskars outhärdliga bastuvanor. Skulle helt enkelt behöva hitta en publiceringsbalans mellan högt och lågt för att kunna slänga ut mer av allt i cyberrymden.

 

Är i alla fall tillbaka i skolan efter ett långt jullov. Det känns så bra och jag har aldrig längtat tillbaka till en plats lika mycket som nu. Jag önskar verkligen att känslan följer med till den där dagen när jag ska gå från folkhögskolans mysiga vardag till det där traditionella arbetslivet. För den där framtiden hägrar. Men jag kan tänka efter sen, när det närmar sig.

 

Nu ska jag bara fortsätta skriva. Målet för våren är 150 000 ord på en blivande roman + en släng av barnböcker. Ja, ungefär så. Nu kör vi. Ni kan väl påminna mig om att hålla mig aktiv här.

 

Puss och kram!

/Sanna