Vardagsenkla nöjen som att sno clementiner på Ica, spotta i okända människors skor hos tandläkaren och låtsasgräva i fickan efter mynt när någon på tåget ber om en krona eller två. Det är nöjen i sin största enkelhet. Ibland handlar jag också många saker i affärer där det lätt blir kö, för att sedan lämna tillbaka dessa omgående. Gärna stora och otympliga saker som fyller upp hela området bakom kassan så att personen som sitter där tvingas kalla på en kollega som får komma och bära iväg alla sakerna. Det bästa är om sakerna är så passs stora att kollegan måste bära ut dessa en och en. När jag är på mitt bästa humör, oftast när det bildats mycket lång kö bakom mig, då lämnar jag tillbaka alla sakerna och precis när personen i kassan suckar lättat över att äntligen bli av med mig, då kommer jag på att jag vill ha en Raider. Och ungdomar vet sällan vad en Raider är så då får jag sucka tillbaka och berätta att det är vad ni ynglingar kallar för Twix. Sen kan jag nöjt gå därifrån ljudligt tuggandes på min chokladbit.