Hon blev besatt av vreden. Den sanslösa, bottenlösa besattheten av vreden. Känslan i hjärtat i själen i det hettande blodet och bultande huvudet. Besatt av knutna nävar. Hon älskade knutna nävar. Speciellt att knyta näven och öppna upp, spänna ut alla fingrarna i bågar tills det smärtade på handryggen och sen knyta näven igen, knyta näven tills knogarna vitnade och naglarna brände eviga märken i handflatan. Hon upprepade detta som ett mantra, som en uppvärmningen, hon pumpade upp vreden om den inte var stor nog i sig själv. Känslan av den växande vreden började oftast i magen, genom magen och hjärtat ut i pumpande nävar. När hon var nog full av vrede spred sig ett flin över hennes annars så vackra ansikte. Ett flin som kunde krossa både käkar och revben.