Han är ett underbart svin som jag bryr mig fruktansvärt mycket om. Eller bryr jag mig om att inte bry mig om? Vill inte släppa taget helt. Åker hem och tänker att det är skönt att ha det avklarat. Att det är slut utan att ha börjat. Sover ensam och får panik. Andas hastigt. Ge mig något som känns. Som inte är ångest. Säger att det är slut men hör av mig ändå. Han säger att jag är hård och otrevlig på sms men fin och snäll i verkligheten. Och han frågar varför. Hur ska jag veta? Garderar mig mot hans icke-kommunikation. Visar att jag inte bryr mig. För det är vad jag bryr mig om. Att inte bry mig om. Ingenting skulle ändå funka i den riktiga världen. Under en helg är det vi två. Sen finns vi inte mer.